Ofrivillig vilodag...

För nästan exakt ett år sedan åkte jag in och ut från
akutmottagningar med ett gäng feta salvor,
antibiotika och kortisontabletter med mig hem.
Ni som var med då kanske minns, ni andra kan kika HÄR.
Jag fick diagnosen "atopiker" och "stressreaktion".
Det tog flera månader innan det gav med sig och
nu är vi alltså tillbaka på samma cirkus igen. Välkommen.
När kroppen säger ifrån genom att se ut så här så är
det dags att stanna upp, fokusera på sånt man mår
bra av och försöka "bara vara". Men det är inte lätt
att inte gå upp i varv och stressa ihjäl sig över att
man ser ut som en svullen anka i fejset och när Skånes
enda snörika område befinner sig i min hårbotten.
Idag blir det en vågrät position i sängen, jag hoppas
på att bli bättre till imorgon så jag slipper ställa
in tränings- och lunchdejt. Mirakel kan väl ske...?