lördagen den 17:e december 2011

Jag älskar löpningen!

Mnjae, titeln var en sanning med modifikation
då jag inte alls älskar löpningen men älskar den
sköna känslan efteråt. Pirret i benen, eftersvettningarna,
mina kalla fingrar, suget efter något ätbart och
den otroligt fräscha och vakna känslan i huvudet/sinnet.

Jag och R drog ut på en 44-minuters runda och
kammade hem hela 6,43 km (+483 kcal).

Det var svinkallt och blåste fan mer än någon annan
dag men som alltid tog vi oss runt utan att falla
ner i något dike och dö. (Fast ibland är men helt övertygad
om att just det ska hända). Det är så himla skönt att ha
sällskap när man tränar och jag är så glad över
att ha en granne som R. Inte bara för att hon springer med
mig utan för att hon också bakar bullar som
smakar extra gott efter dagens runda!

7 LÄSARE HAR KOMMENTERAT DETTA INLÄGG:

Petra sa...

Visst är det underbart efteråt. Jag sprang imorse och det var så tungt. Kändes otroligt gott efteråt.
Kram

Pernille sa...

Det där är ju ett steg på vägen. När man väl älskar känslan EFTER löpningen så lär man sig så småningom älska löpningen också!

Anonym sa...

Blev sugen på en runda..men här i Tumba öser snön ner så det får bli en liten promiss me vovvsingen innan nattjobb ha en härlig lördagskväll..;)) Sanna

Rebecka sa...

Rebecka sa...

Oj vad konstigt det blev i förra kommentaren såg jag! Skulle ju vara ett hjärta! =)

Nenny ~ Stolt och Stark sa...

Men visst är det den där känslan som kommer efteråt som man vill åt! När hela kroppen bara är glad och lycklig! Bästa känslan ever!
=)

Johan sa...

Du menar väl -483 kcal. Sorry:)