Elina, min vapendragare
och träningspartner mår inte bra.
Hon känner att träningen tagit
upp så pass mycket av henne själv så att
hon inte har tid till andra intressen och
att hon inte känner igen den hon har blivit.
Så nu sätter hon stopp och tar en paus.
Från allt.
O prioriterar det som hon
känner att hon har tappat.
Vi fick ganska exakt sex månader
tillsammans, med mycket rolig träning,
med thaiboxning, magdans, spinning och step,
med singstar och utekväll på Stureplan,
med sushi och regniga turer i Hagaparken.
Jag förstår henne till 100% och jag
vill inget hellre än att hon ska må bra men
samtidigt känner jag mig så
ledsen och tom inombords.
Som om något lossnat och tappats bort.
Jag vet att jag kan träna själv men
det blir så mycket roligare när man är två.
Visst är vi vänner ändå.
Visst kan vi ses ibland.
Men från att ha umgåtts varenda dag
till att planera in en lucka
i schemat är en stor skillnad.
O den största sorgen är inte att jag
nu är ensam på alla passen utan att
någon som jag bryr mig så mycket
om inte mår bra.
All kärlek till dig Elina och jag hoppas
att du mår bättre snart.
<3
20 LÄSARE HAR KOMMENTERAT DETTA INLÄGG:
Ortorexi ska man ta på allvar.
Jag tycker att Elina tar ett klokt beslut.
Passa på att känna efter själv nu Suzan.
Kram!
Hmm jag tror Ting sa något klokt.
Ta hand om dig också.
Det finns mer saker än träning i livet och så måste man veta varför man tränar.
Vet du det?
Ta hand om dig Suz.
Vi är många som är rädda om dig också.
Kram
Ting & Peter (o andra som tänker samma sak): Jag skrev inte detta inlägg för att analysera min egen träning.
Jag anser inte att jag har ortorexi och anser inte heller att jag ska behöva förklara VARFÖR jag tränar.
Det är ingen som ber en person som INTE tränar att förklara varför.
Jag har ett stillasittande jobb, sitter ner hela dagarna.
En morgonpromenad på 30 min är min egna tid för reflektion och för att vakna upp. Att jag tränar 35 pass i månaden innebär inte att det är 35 högexplosiva pass utan också simning, yoga, pilates eller magdans. Jag tränar av flera anledningar, den största anledningen till att jag tränar är för att det är kul. Den andra för att jag vill få en snyggare, starkare och mer hållbar kropp. Jag känner inte att jag missar något i mitt liv, att jag prioriterar bort något eller att jag blivit någon annan pga min träning.
O det är ganska ofta jag får mail från mer eller mindre anonyma människor som kritiserar det jag gör, människor som inte känner eller bryr sig om mig utan människor som (tror jag iallafall) är avundsjuka. O kanske därför känner jag att jag måste "försvara" mig när jag får kommentarer om ortorexi. Det är ingen som kritiserar en elitidrottare eller en hästtjej som rider varje dag.
O jag vet, att iallfall några av er, inspieras, glädjs åt eller ser upp till min träning och mina resultat.
Klok kompis du har! Att hon ser detta innan det gått för långt. Och jag förstår att du tycker det är tråkigt. Att motionera tillsammans är roligt.
Och ang ortorexi...
Du kan ju testa här =)
http://www.psykologitest.se/test/ortorexi.php
Jag kommer alltid vara din vän!
Jag vet att jag kommer att må bättre, jag måste bara få göra det här. Det är jag själv som har satt dit stenen och det är bara jag själv som kan ta bort den..
Jag har haft så roligt, du är och kommer alltid vara en av dom som betyder allra mest för mig! Det är bara på senaste tid som jag känner att jag inte kan gå längre..
All kärlek och styrka till dig.. Det kommer att bli bra (HJÄRTA) Tack för att du finns..
Jag kan förstå din kompis tankar.
Hmmmm......undrar om det är första gången jag skriver på den här bloggen, har sett den skymta förbi då och då under något år nu!
Är en föredetta marathonlöpare som har blivit "fri" ifrån sjuklig och för hård träning, numera djävligt nöjd och lite småfet, men i en explosiv form. Lägger min träning på mitt jobb.....armering av betong, lovar finns inte en chans att göra något annat fysiskt efter 10 timmars hårt byggjobb!
Fast det var inte det jag skulle skriva om.....du skrev om Åkesson och jag ser att du är ledsen att du blivit av med din träningskamrat.....muntarar upp dig med en skön låt!
http://www.youtube.com/watch?v=l5ZwodGxsGQ&feature=related
Kram ifrån Oumberlige Peter, gift med Pockethexan....tror du bloggar/bloggat med henne!
Fint skrivet =) Jag tror ni kommer finnas där för varandra ändå!
Hoppas att Elina hittar tillbaks till sig själv snart och mår bättre, och att du inte kommer tappa någon av din motivation till att träna nu när du är utan träningspartner!
vad tråkigt!:( men ni måste ju hitta ett annat sätt att umgås bara boka in en eller flera dagar i veckan och bara umgås!:) Vänner är det viktigaste! kraaam
Fint skrivet, en riktig hyllning av en vän, sånt behövs som mest när man mår som sämst!
just de, proteinet e inte de minsta äckligt!! =)
Massa styrkekramar från mig till er båda!
Kramar om. Bloggade precis själv om vanmakten över att någon man älskar inte mår bra.
Har inte sett något ohälsosamt med din träning utan som att stort intresse, men tycker ändå att det är fint av dina vänner att kolla med dig hur du mår.
Kram!
Oj.
Jag ber om ursäkt.
Oj. Puh. Jag började nästan gråta av ditt inlägg... Det är jobbigt när en vän mår dåligt.
Suzan, Elina har pratat så mycket och så väl om dig. Du är och har varit en stor inspirationskälla för henne. Jag vet vilken fantastisk och underbar människa hon är, och hur ont det gör att "mista" henne. Även om hon inte försvinner så har hon något speciellt, en gnista som gör att man blir glad. Ge henne lite tid så kommer hon snart tillbaka. Kanske inte som förut men hon ser verkligen upp till dig och kommer nog alltid vara din vän.
Fortsätt vara dig själv och lev som om varje dag vore den sista. Njut av livet och allt du åstadkommit. Du är en väldigt inspirerande person och en jätteduktig instruktör. Jag läser din blogg dagligen och den är verkligt inspirerande och kul.
Hoppas du får en fortsatt fantastisk vecka, vi ses på fredag. Kram
Tror att din vän tar helt rätt beslut. Det FINNS viktigare saker här i livet än träning Suz. Man ska träna för att må bra inte för att det är ett måste det får inte bli maniskt. Det måste vara sunt. Du är en fin vän, hålla kontakten och samtala om andra saker, hitta andra samtalsämnen än träning bara så löser det sig nog.
Jag tog sopslut av all träning i våras inklusive planering av familjekarusellen för att kunna träna... jagade varje tärningstillfälle som gick.
Så jag förstår Elina.
I mitt fall så får jag lägga min egen träning åt sidan under några år då barnen måste skjutsas till sin träning.
Men min tid kommer. Och då jäklar.
Alla är vi olika och alla kan vi träna olika mycket, just därför är det ju viktigt att lyssna på just sig själv. Att hoppa på och påstå att någon annan har ortorexi kan ingen annan än den personen bedöma!
Jag har aldrig påstått att Suzan har ortorexi.
Jag sa bara att jag tycker att man ska ta ortorexi på allvar och att jag tyckte att Elina tog ett klokt beslut som lyssnade på sig själv.
Det kanske kan finnas en risk att hon utvecklar det.
Att jag sedan bad Suzan att känna efter själv var enbart av omtanke.
Inget påhopp.
Jag resonerade som så att om Elina tappade bort sig själv så kanske det fanns en risk att Suzan faktiskt också höll på att göra det.
De har ju hållit samma takt.
Om du, Suzan, tog det som ett personligt påhopp på dig ber jag om ursäkt.
Jag ska försöka att inte lägga mig i något mer.
Kram på er alla
Skicka en kommentar