Imorgon kan det vara försent..

Jag sitter och gnäller över huvudvärk eller
hur ogärna jag lägga pengar på bilen.
Jag gnäller över att jag inte vill köra bil längre,
att jag är en förkyld idiot
och tycker ganska synd om mig själv.

Tills jag läser detta och då skäms jag istället.

En familj har mist sitt barn, bror och kamrat.
En morgon som började som så många andra mornar slutade i katastrof.
En tågolycka där en 14-årig pojke avled.

Jag har läst pappans blogg emellanåt, jag är till och
med följare och har kommenterat ibland.

Men när man läser ett inlägg som beskriver hur han per telefon får
reda på att hans son är död och hur han själv måste ringa till sin
fru och meddela detta,... då går man bara sönder.

Jag vet att ni kanske inte vet vad ni ska skriva eller att ni
tror att era ord inte ger någon tröst men snälla visa att ni bryr er.
Det betyder nog mer än vad ni tror.

O idag går alla mina tankar till Linus familj.
O jag ska inte gnälla över några av de småsaker som
jag först tänkte gnälla om idag.


Glöm inte bort att ta vara på varandra.
Berätta för dina nära hur mycket du älskar dom.
Imorgon kan det vara försent.