
Vi träffas väldigt sporadiskt, ungefär en gång om året.
Idag var en sån dag.
Jag vet inte om det är för att kompensera hans frånvaro eller avsaknad av faderskap som han vid våra träffar vill att vi åker och äter tillsammans.
Idag gick han själv in i köket på pizzerian och gjorde sin mat.
Det såg fördjävligt ut och ni ska vara glada över att det är MIN tallrik som fotades och inte hans.

Pappa brukar prata i telefonen medans han själv äter.
Pappa brukar lämna bordet innan jag är klar.
Men det gör ingenting, jag tycker om honom ändå.
Precis som han är.
Han är ju trots allt min pappa.
O han har alltid varit på det viset.
O som vanligt när vi skiljs åt vid dessa träffar så säger vi till varandra:
"Jag hoppas vi ses snart igen".
Men sen tänker vi båda att:
"Vi ses om ett år igen".
Precis på det viset som det alltid har varit.

När bjuder du mig på lunch Linda? ;)
5 LÄSARE HAR KOMMENTERAT DETTA INLÄGG:
Vad duktiga du och Linda är! =)
Kan inte du dra igång en sådan tävling, fast oss bloggare emellan??
Så kanske jag också får röven ur vagnen... ;-)
Vilken annorlunda relation....loknande den jag och min pappa hade. Sågs ca en gång om året! Men det hade sin förklaring i att vi bdde i olika länder!
Ta tillvara på "pappatiden", du kommer garanterat att sakna den om du inte har den längre!
Kram
Amy: Vi får se om framtiden kanske kan ge er läsare en tävling? =)
Amy: Vi får se om framtiden kanske kan ge er läsare en tävling? =)
Kanske bättre än ingen relation alls. Huvudsaken är att det känns ok för dig.
Kram, Anna
Skicka en kommentar